onsdag 3 augusti 2011

men är jag aldrig nöjd?

Förra veckan, utan maken, med barnen på Gotland längtade jag enormt mycket efter att få gå till jobbet och vara ifred. En klipptid kl 18 lät ytterligare bra, nästan hela kvällen för sig själv. Nu sitter jag här på jobbet och längtar hem. Den där klipptiden i kväll känns som ett straff, när får jag egentligen träffa mina tre älsklingar?

Suck.

4 kommentarer:

  1. Visst är det lustigt det där med "egentid". Beror helt på dagsformen om det är bra eller inte.

    SvaraRadera
  2. Ja jisses, man är aldrig helt nöjd. :D

    SvaraRadera
  3. Man blir aldrig nöjd. Så är det bara.

    SvaraRadera
  4. Atomflickan: precis!

    Vesna: det är väl bara att inse att det är sån man är.

    jenny: ja, suck.

    SvaraRadera