onsdag 17 november 2010

dag 08 – ett ögonblick

Det var en torsdag i slutet på maj och maken skulle gå på opera med sina kollegor på kvällen. Jag låg inlagd på sjukhuset sen några dagar med preeklampsi och under natten hade jag haft förfärande högt blodtryck, så nu skulle jag träffa doktorn. Strax efter lunch fick jag audiens. Hon kollade snabbt mina reflexer, och jag uppvisade stolt kraftiga, fina reflexer. För kraftiga visst. "De här barnen måste komma ut i dag". I dag? Det var ju flera veckor kvar, och jag hade tänkt knipa som attan. Oh well. Efter en snabb undersökning konstaterade doktorn att det skulle få bli kejsarsnitt. Jag bad henne med darrig röst att söka min make, som jobbar i en annan del av bygget. Gick på darriga ben till mitt rum och inväntar maken som kommer som ett jehu och vakar bredvid mig. Han äter upp min choklad och senare min middag, för jag, jag fick ju inget äta. Kl 18.42 ploppade tvilling 1 ut, tätt följd av tvilling 2. Båda är rätt välmående men små, så små. Vi är mest chockade över att ingen av dem var av manligt kön. Maken fick inte gå på opera den kvällen. Han har ännu inte varit på någon opera.

12 kommentarer:

  1. Opera kan man njuta av många ögonblick i sitt liv (om man vill), men förlossningar är inte riktigt lika ofta förekommande. Vilken tur att maken gick att få tag på!

    SvaraRadera
  2. k: ja, himla tur! skönt att han inte hunnit till sthlm, utan var på samma sjukhus. himla praktiskt faktiskt.

    SvaraRadera
  3. Opera som är så trevligt!
    ;-))

    Det är dags för det snart då? Opera och barn av manligt kön alltså.

    SvaraRadera
  4. kan man ha för starka reflexer alltså!?? som sagt, tur att maken var kvar i stan! osså kom finaste tvillingarna! :D

    SvaraRadera
  5. Sådana ögonblick är det bra att vara två; förlossning och opera :)

    SvaraRadera
  6. Spader: Opera blir nog nån gång... när barnen är större. Barn av manligt kön, troligtvis aldrig...

    yllet: ja, överaktiva reflexer var tydligen en del av sjukdomsbilden. jag fick stesolid...

    librarybeth: sannerligen!

    SvaraRadera
  7. Ett häftigt ögonblick! Opera på ngn bröllopsdag kanske? =)

    SvaraRadera
  8. Omentjej: ja, det skulle nog vara nåt!

    SvaraRadera
  9. så märkligt det måste vara att få sina barn så mkt tidigare än det är tänkt.
    då om något måste det väl kännas väldigt mkt som hux flux nu har vi barn!

    fint ändå, jag hade en stilla önskan om tvillingar när jag blev gravid.
    alla som var föräldrar skrockade och sa hohoho du vet inte vad du talar om.
    och med ett barn tänker jag ofta, wow att föräldrar till två barn i samma ålder klarar det!

    men jag kan nog fortfarande tänka mig tvillingar, av den så oerhört själviska tanken på två barn till priset av en graviditet.
    längre än så har jag inte kommit i min efterforskning kring för- och nackdelar med tvillinggraviditeter.

    SvaraRadera
  10. Joanna: ja, det var lite mysko. konstigt också att inte få vara med om en förlossning, för det var så mycket fokus på en vaginal förlossning under graviditeten. Ang. tvillingar så tycker jag att det är fantastiskt. visst, kanske lite jobbigt ibland, men det är mest två till priset av en tycker jag. så önska på du!!

    SvaraRadera
  11. wow. förlossningar alltså. hur de än går till.

    SvaraRadera
  12. fru a: ja, häftiga grejjer alltså!

    SvaraRadera