I dag är en sån där låg dag igen. Maken jobbar hela långa dagen och jag har INGA planer. Jag vet att man har eget ansvar för sin egen lycka, men som vanligt när jag känner mig lite ynklig blir jag ledsen över att mina "gamla" vänner (pre-bebis) tycks ha försvunnit, och aldrig hör av sig. Visst, jag kanske inte heller ringer lika ofta, men det är som svårt att få tid med två gnällmonster runt benen. Men jag lovar er, jag skulle bli jätteglad över lite sällskap, avlastning, prat, ett mail, vadsom!
Nu blev det ett sånt där gnäll-inlägg igen, men det går inte att komma runt, jag är inne i en lite låg period just nu, och bloggen är som min ventil.
söndag 1 juni 2008
blue (again)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ja vi känner ju inte varandra irl eller så. men vi har ju tydligen bott i samma del av lärdomstaden (kanske samtidigt tom ). skickar sympati och virtuellt sällskap så här genom bloggosfären, hoppas du får en najs dag med dina prinsessor!! (p.s. det är apkoolt att vara tvillingmammma jag är djupt impad)
SvaraRaderaHeeej!
SvaraRaderaJag tar åt mig direkt :-) Såg att du har ringt men har inte hunnit. Har också ett gnällmonster hemma och en man som dränerar... Slår en pling imorgon!!! KRAMISAR! /Jenny
man kan känna sig otroligt ensam hemma med barn... hoppas idag blir en bättre dag!
SvaraRaderaJag hoppas också dagen idag varit bättre. Ibland suger det att vara hemma. Styrkekram från hufvudstaden!
SvaraRaderaLänge sedan jag var hemma, men när jag tänker på de år med nyfödda bäbisen och en ettåring blir jag lite trött. Ha inte dåligt samvete för att du känner som du gör, gnäll här och få en smula sympati! Massor av kram:)
SvaraRaderaalla: gulle er, för pepp och kramar. Det känns redan bättre, så skönt att få gnälla av sig lite!
SvaraRadera